Ett naturenligt system

VAD SUSAR ASPEN?

Det var den fjärde oktober 1994. Rönnbären glödde mot en osannolikt blå himmel, och solen tände ljus i en asp, som vore den en lampa. De genomlysta guldmynten rasslade till och vinkade ivrigt i en vindpust. Jag stannade upp och stod kvar i andlös beundran.

Idag bjuder solen och jorden på fest, tänkte jag. Här serveras världens överflöd på världens vackraste middagsbord, dukat för fåglar och möss och alla oss andra. Maskarna tar hand om resterna och bereder myllan för nästa år.

Vad susar aspen? undrade jag med en blink åt Stagnelius. Att maten är färdig? Att ingen behöver förtjäna sin rätt att äta sig mätt? Att själsvärme strålar ut som ett mervärde från naturens rent ut sagt förträffliga ekonomi? Aspen skrattade till i en ny vindpust, och jag försökte iaktta sceneriet lite mer koncentrerat.

Jag såg att solen lyste. Visst! Den strålade. Överallt omkring mig lyste och strålade och genomlyste solen den praktfulla höstskogen. Allt jag såg omkring mig var ett enda stort givande och tagande.

Det slog mig att energin strömmar rätt igenom jorden utifrån rymden i ett ständigt nytt flöde. Den dansar runt och ger liv och bevaras en tid i oceanerna och fördelas utöver jorden och går vidare ut i rymden som värme. Vad är nu detta, om inte ett recept på en naturenlig ekonomi?

Vi tänker på cirkulation i alla gröna sammanhang, men detta är något annat. Det är ett förbipasserande flöde av ständigt ny energi som kommer in från rymden, cirkulerar i jordsfären och går vidare ut i det stora okända. Energin passerar vår jord i ett ständigt nytt flöde, delvis sparat i oceanerna och fördelat utöver planeten och utjämnat under dygnens och årstidernas växlingar. Kan detta vara en förebild för mänsklig ekonomi? Hur fungerar den i så fall? Hur härmar vi naturens resurshushållning?

Varor och tjänster är olika former av energi, liksom allt annat på jorden och jorden själv. Varför skulle inte pengarna, symbolen för energin, följa samma mönster? Pengarna ska ju spegla de värden som vi byter med hjälp av pengar, och det måste ske på naturens villkor redan från utgivningen. Men hur? Hur rör sig strömmarna av energi som vi byter i handeln med hjälp av pengar? Hur får vi pengarna att troget följa den inströmmande och ständigt förbipasserande solenergin i form av varor och tjänster som säljs? Vem eller vilka kan detta gagna?

Utmaningen tycktes omöjlig.

Vi vet att solen ger ut sin kraft till alla som gåvor utan krav, och vi vet att en del av energin samlas upp och distribueras av oceanerna, skogarna, bergen och allt levande, dygn efter dygn. Vi vet också att döden är livets förutsättning: Vatten, sol, liv och död - och smarta kort! Efter några år av tankeexperiment med sedlar och mynt, visade sig elektroniken bjuda på en lösning.

Innan jag går vidare ska jag berätta en sann historia.


Härom dagen tog jag ut pengar på en bankomat tillsammans med min femårige sonson Alvin och hans lillasyster Tuva, för vi skulle gå och fika.

Va bra att man kan få pengar ur en vägg, sa Alvin.

Nja. Jag kan bara ta ut pengar som jag redan har, sa jag, inte hur mycket som helst.

Jaha, sa Alvin.

På konditoriet frågade han vidare.

Vem gör pengarna? - Banker, sa jag. - Va snällt, sa Alvin - Nja, dom tar betalt för pengarna, sa jag.

Alvin funderade ett slag, och så sa han "Men då måste dom ju göra nya pengar hela tiden, så man kan betala dom gamla pengarna!"

Jo, det gör dom också, mer och mer.

Jaha, sa Alvin, fast dom nya pengarna kostar väl inte pengar.

Då avbröt Tuva, för hon hade annat att säga, och tur var det för jag gillar inte att skrämma små barn.