onsdag 14 juli 2010
måndag 5 juli 2010
Civilförsvar
EFTERLYSES: ETT EKOLOGISKT-EKONOMISKT CIVILFÖRSVAR
Varför konsumerar vi 25 procent mer än planeten producerar, trots att vi vet vart det leder?
Varför dör de flesta människor direkt eller indirekt av fattigdom? Har inte alla livets rätt?
Varför gräver vi en massgrav åt oss själva mot bättre vetande?
Varför inte söka ett naturenligt penningsystem för att lösa problemen från grunden?
Vi behöver räntefria pengar, även för att avskaffa fattigdomen som döljs bakom ländernas BNP-statistik. Vi efterlyser också en ständig, automatisk resursfördelning för att varsamt kunna förvalta naturens gåvor och människornas hälsa, kultur och livsvillkor. Pengarna får inte slå ut dem som saknar inkomst av kapital. De ska tjäna hela samhället som neutrala redskap för att kunna byta varor och tjänster utan att någon blir lidande. Men hur?
Solidarsystemet är ett förslag till lösning, i första skedet avsett för avfolkningsbygder för att stävja ofrivillig inflyttning till städerna. Systemet kan också bli ett vapenlöst civilförsvar för att skydda ekosystemen, avskaffa fattigdomen och i längden bidra till varaktig fred.
Allt vi köper är former av kosmisk energi som cirkulerar och passerar jorden. Om pengarna ska kunna avspegla den genomflödande energin i form av varor och tjänster som säljs, så behöver vi två slags konton; ett så kallat HANDELSKONTO där summorna gradvis minskar, och ett så kallat BASKONTO där potentiella pengar utges som daglig basinkomst, tillräckligt för ett drägligt liv. Envägs spärrar på baskontona förhindrar insättning på, och överföring mellan baskontona. Solidarflödet kan studeras i bild. Se nedan.
När man använder sin basinkomst för att betala, går betalningen direkt in på säljarens handelskonto där summorna gradvis upphör och återuppstår som ny basinkomst, alltid lika fördelat på deltagarnas baskonton som ny daglig basinkomst - samt vid behov på den ”gemensamma kassan”.
Gemensamma kassan är till för gemensam upphandling och löner. Kassans baskonton fylls på vid behov enligt deltagarnas omröstningar. Då minskar basinkomsten i motsvarande grad.
Enda sättet att spara är att låta sin basinkomst stå kvar orörd, helt eller delvis. För att undå onödig förlust på handelskontot vill både köpare och säljare att större transaktioner sker genom avbetalning eller leasing. På baskontona kan man inte göra insättningar på grund av envägs spärrar, som bara tillåter utbetalningar i takt med nedtrappningen på handelskontona. Detta ligger i allas intresse. Följden blir att samtliga solidarströmmar har samma hastighet.
KOMBINATIONEN AV DE TVÅ KONTONA får mängden bytesmedel att ständigt anpassas till de verkliga värden som köps och säljs. Nya solidarer avlöser de gamla som en gång utgått som betalning, och man kan inte överföra solidarer mellan olika baskonton. Därför har solidarerna ständigt täckning i verkliga värden som köps och säljs på en fri marknad.
Systemets "gemensamma kassa" är till för gemensamma behov. Den fyller samma funktion som kommunernas och statsapparatens offentliga sektor. I mindre solidarregioner kan kassan liknas vid kassan i en bostadsrätt.
Den gemensamma kassan och baskontona är som kommunicerande kärl. Ju mer som finns i den ena, desto mindre finns i den andra. Proportionerna kan med fördel bestämmas genom omröstning bland solidaranvändarna i en solidarregion. OBS: Kassan är inget skrin utan en fördelare enligt omröstning.
Ett naturenligt system
VAD SUSAR ASPEN?
Det var den fjärde oktober 1994. Rönnbären glödde mot en osannolikt blå himmel, och solen tände ljus i en asp, som vore den en lampa. De genomlysta guldmynten rasslade till och vinkade ivrigt i en vindpust. Jag stannade upp och stod kvar i andlös beundran.
Idag bjuder solen och jorden på fest, tänkte jag. Här serveras världens överflöd på världens vackraste middagsbord, dukat för fåglar och möss och alla oss andra. Maskarna tar hand om resterna och bereder myllan för nästa år.
Vad susar aspen? undrade jag med en blink åt Stagnelius. Att maten är färdig? Att ingen behöver förtjäna sin rätt att äta sig mätt? Att själsvärme strålar ut som ett mervärde från naturens rent ut sagt förträffliga ekonomi? Aspen skrattade till i en ny vindpust, och jag försökte iaktta sceneriet lite mer koncentrerat.
Jag såg att solen lyste. Visst! Den strålade. Överallt omkring mig lyste och strålade och genomlyste solen den praktfulla höstskogen. Allt jag såg omkring mig var ett enda stort givande och tagande.
Det slog mig att energin strömmar rätt igenom jorden utifrån rymden i ett ständigt nytt flöde. Den dansar runt och ger liv och bevaras en tid i oceanerna och fördelas utöver jorden och går vidare ut i rymden som värme. Vad är nu detta, om inte ett recept på en naturenlig ekonomi?
Vi tänker på cirkulation i alla gröna sammanhang, men detta är något annat. Det är ett förbipasserande flöde av ständigt ny energi som kommer in från rymden, cirkulerar i jordsfären och går vidare ut i det stora okända. Energin passerar vår jord i ett ständigt nytt flöde, delvis sparat i oceanerna och fördelat utöver planeten och utjämnat under dygnens och årstidernas växlingar. Kan detta vara en förebild för mänsklig ekonomi? Hur fungerar den i så fall? Hur härmar vi naturens resurshushållning?
Varor och tjänster är olika former av energi, liksom allt annat på jorden och jorden själv. Varför skulle inte pengarna, symbolen för energin, följa samma mönster? Pengarna ska ju spegla de värden som vi byter med hjälp av pengar, och det måste ske på naturens villkor redan från utgivningen. Men hur? Hur rör sig strömmarna av energi som vi byter i handeln med hjälp av pengar? Hur får vi pengarna att troget följa den inströmmande och ständigt förbipasserande solenergin i form av varor och tjänster som säljs? Vem eller vilka kan detta gagna?
Utmaningen tycktes omöjlig.
Vi vet att solen ger ut sin kraft till alla som gåvor utan krav, och vi vet att en del av energin samlas upp och distribueras av oceanerna, skogarna, bergen och allt levande, dygn efter dygn. Vi vet också att döden är livets förutsättning: Vatten, sol, liv och död - och smarta kort! Efter några år av tankeexperiment med sedlar och mynt, visade sig elektroniken bjuda på en lösning.
Innan jag går vidare ska jag berätta en sann historia.
Härom dagen tog jag ut pengar på en bankomat tillsammans med min femårige sonson Alvin och hans lillasyster Tuva, för vi skulle gå och fika.
Va bra att man kan få pengar ur en vägg, sa Alvin.
Nja. Jag kan bara ta ut pengar som jag redan har, sa jag, inte hur mycket som helst.
Jaha, sa Alvin.
På konditoriet frågade han vidare.
Vem gör pengarna? - Banker, sa jag. - Va snällt, sa Alvin - Nja, dom tar betalt för pengarna, sa jag.
Alvin funderade ett slag, och så sa han "Men då måste dom ju göra nya pengar hela tiden, så man kan betala dom gamla pengarna!"
Jo, det gör dom också, mer och mer.
Jaha, sa Alvin, fast dom nya pengarna kostar väl inte pengar.
Då avbröt Tuva, för hon hade annat att säga, och tur var det för jag gillar inte att skrämma små barn.
Det var den fjärde oktober 1994. Rönnbären glödde mot en osannolikt blå himmel, och solen tände ljus i en asp, som vore den en lampa. De genomlysta guldmynten rasslade till och vinkade ivrigt i en vindpust. Jag stannade upp och stod kvar i andlös beundran.
Idag bjuder solen och jorden på fest, tänkte jag. Här serveras världens överflöd på världens vackraste middagsbord, dukat för fåglar och möss och alla oss andra. Maskarna tar hand om resterna och bereder myllan för nästa år.
Vad susar aspen? undrade jag med en blink åt Stagnelius. Att maten är färdig? Att ingen behöver förtjäna sin rätt att äta sig mätt? Att själsvärme strålar ut som ett mervärde från naturens rent ut sagt förträffliga ekonomi? Aspen skrattade till i en ny vindpust, och jag försökte iaktta sceneriet lite mer koncentrerat.
Jag såg att solen lyste. Visst! Den strålade. Överallt omkring mig lyste och strålade och genomlyste solen den praktfulla höstskogen. Allt jag såg omkring mig var ett enda stort givande och tagande.
Det slog mig att energin strömmar rätt igenom jorden utifrån rymden i ett ständigt nytt flöde. Den dansar runt och ger liv och bevaras en tid i oceanerna och fördelas utöver jorden och går vidare ut i rymden som värme. Vad är nu detta, om inte ett recept på en naturenlig ekonomi?
Vi tänker på cirkulation i alla gröna sammanhang, men detta är något annat. Det är ett förbipasserande flöde av ständigt ny energi som kommer in från rymden, cirkulerar i jordsfären och går vidare ut i det stora okända. Energin passerar vår jord i ett ständigt nytt flöde, delvis sparat i oceanerna och fördelat utöver planeten och utjämnat under dygnens och årstidernas växlingar. Kan detta vara en förebild för mänsklig ekonomi? Hur fungerar den i så fall? Hur härmar vi naturens resurshushållning?
Varor och tjänster är olika former av energi, liksom allt annat på jorden och jorden själv. Varför skulle inte pengarna, symbolen för energin, följa samma mönster? Pengarna ska ju spegla de värden som vi byter med hjälp av pengar, och det måste ske på naturens villkor redan från utgivningen. Men hur? Hur rör sig strömmarna av energi som vi byter i handeln med hjälp av pengar? Hur får vi pengarna att troget följa den inströmmande och ständigt förbipasserande solenergin i form av varor och tjänster som säljs? Vem eller vilka kan detta gagna?
Utmaningen tycktes omöjlig.
Vi vet att solen ger ut sin kraft till alla som gåvor utan krav, och vi vet att en del av energin samlas upp och distribueras av oceanerna, skogarna, bergen och allt levande, dygn efter dygn. Vi vet också att döden är livets förutsättning: Vatten, sol, liv och död - och smarta kort! Efter några år av tankeexperiment med sedlar och mynt, visade sig elektroniken bjuda på en lösning.
Innan jag går vidare ska jag berätta en sann historia.
Härom dagen tog jag ut pengar på en bankomat tillsammans med min femårige sonson Alvin och hans lillasyster Tuva, för vi skulle gå och fika.
Va bra att man kan få pengar ur en vägg, sa Alvin.
Nja. Jag kan bara ta ut pengar som jag redan har, sa jag, inte hur mycket som helst.
Jaha, sa Alvin.
På konditoriet frågade han vidare.
Vem gör pengarna? - Banker, sa jag. - Va snällt, sa Alvin - Nja, dom tar betalt för pengarna, sa jag.
Alvin funderade ett slag, och så sa han "Men då måste dom ju göra nya pengar hela tiden, så man kan betala dom gamla pengarna!"
Jo, det gör dom också, mer och mer.
Jaha, sa Alvin, fast dom nya pengarna kostar väl inte pengar.
Då avbröt Tuva, för hon hade annat att säga, och tur var det för jag gillar inte att skrämma små barn.
Solidarsystemet
SOLIDARER FÖR FRED OCH HÅLLBAR UTVECKLING
Allt fler inser att överproduktionen i väst måste hejdas och att mark och vatten måste saneras i global utsträckning för att återställa jordens hälsa och förebygga krig. Sådana projekt kan inte finansieras med pengar som kräver förräntning. Det skulle motverka syftet.
Samtliga pengar som vi använder är en gång utgivna som lån mot ränta. Därför lever vi med en samlad ränteskuld som alltid är större än den samlade penningmängden, hur mycket pengar som än utges. Och det utges ständigt mer pengar i astronomiska mängder runt om på hela jorden. Dessa pengar har som regel sin enda "säkerhet" i förväntad vinst. Ett sådant system kräver ständig ekonomisk tillväxt, något som inte fungerar i längden. Hållbar är endast den tillväxttakt som avspeglar det levandes tillväxt, död och återfödande.
I vår tid behöver vi skuldfria pengar för att kunna återställa jordens biosfär. De flesta av oss efterlyser också fria marknader för varor och tjänster, fria arbetsmarknader samt ekonomisk demokrati i samhällen där resurserna fördelas och förvaltas på naturens villkor.
Som ett led i denna strävan bör dagens penningsystem granskas och nytänkande stimuleras, även för att förebygga plundring vid en omfattande valutakrasch och/eller en ekologisk kollaps. I arbetet ingår att öka framtidstron som trots allt finns. Här kommer Solidarsystemet in.
Systemet kan införas i liten skala som åskådningsexempel, antingen som pilotprojekt i en fattig region eller direkt i en akut nödsituation, till exempel vid en naturkatastrof. Avsikten är bland annat att förhindra plundring och kaos i kristid.
Som lokal beredskapsvaluta kan systemet fungera parallellt med de vanliga pengarna. Detta är också en metod att beliva och återbefolka trakter som hotas av avflyttning och förfall genom påtvingad urbanisring. Så länge pengar kan köpas för pengar finns de betalda arbetena mest i stora, ständigt växande städer, alltmedan landsbygden utarmas.
Lokala komplementära valutor finns på alla kontinenter i regioner som hotas av nöd och kaos. Men det saknas ett system som inkluderar samhällsservice. Det växande antalet åldringar hos oss kommer troligen att stimulera nytänkande även här.
Jag betraktar Solidarsystemet som ett ekonomiskt civilförsvar som bör prövas snarast i en region med brist på pengar. Det räcker inte med teori, utan vi behöver ett ekologiskt hållbart åskådningsexempel som avhjälper fattigdom.
Hur systemet fungerar
Solidaren är en lokal, kostnadsfri, naturimiterande och elektronisk tilläggsvaluta som möjliggör direktfinansiering av lokalsamhällets gemensamma behov. Denna tilläggsvaluta är tidsbegränsad och skuldfri i motsats till dagens räntebärande pengar.
Säkerheten för solidaren ligger vid varje tid i de verkliga värden som köps och säljs, eftersom varje solidar går ut på marknaden som betalning för reala värden. Alla solidarer på marknaden ersätts av nya förgängliga solidarer, som också gått ut på marknaden som betalning, och som också en gång varit någons basinkomst.
Med solenergin som förebild utges solidaren gratis varje morgon som ny basinkomst i POTENTIELLA pengar, tillräckligt för ett drägligt liv. Allt vi köper och säljer är ju olika former av energi. Denna energi måste pengarna ständigt avspegla om de ska fungera som symboler för varor och tjänster
EN GEMENSAM KASSA MED BASKONTO OCH HANDELSKONTO
Solidaranvändarna har ett baskonto för daglig basinkomst som bara kan sparas oanvänd. Envägs spärrar förhindrar insättning här. Användarna har också ett handelskonto för all slags transaktioner. Här kommer arbetslönen in, och här sker alla betalningar och även utdelning om man stödjer företag som ger överskott.
På handelskontona reduceras alla summor gradvis medan en kompenserande daglig basinkomst går in på alla baskontona, alltid lika fördelad bland solidaranvändarna varje morgon. De tidsbegränsade pengarna avlöses på så vis ständigt av nya tidsbegränsade pengar på en real marknad. Dessa pengar strömmar förbi som en vind som inte låter sig fångas men låter alla andas. På baskontona bevaras och fördelas solidarerna, på samma sätt som värmeenergin ständigt tas upp, bevaras och fördelas av vattendrag, sjöar och oceaner.
Solidaren ”föds” som bytesmedel i betalningsögonblicket. Då går den in på en säljares s k handelskonto där alla summor gradvis reduceras. Solidarer som en gång har använts vandrar som betalningsmedel på användarnas handelskonton tills de ”dör”. Därför kan dessa pengar inte sparas. Då väljer man hellre att betala större köp genom avbetalning i takt med den lika stora penningreduktionen på handelskontona. Leasing blir då det normala, till exempel för att köpa bostad eller kapitalvaror eller utrustning för företag. De successiva betalningarna ligger både i köparens och säljarens intresse, eftersom pengarna obönhörligt reduceras på handelskontona, varifrån de inte kan stoppas undan.
Sparande
Vi sparar för att förverkliga våra drömmar. Detta gäller också i Solidarsystemet, men på naturens villkor. Det enda sättet att spara är därför att låta sin basinkomst stå orörd en tid. Vill man spara mycket, så lever man på sin arbetslön och förser på så vis samhället med tjänster och produkter. Lever man på sin basinkomst, så förser man marknaden med pengar. Man kan kombinera och variera dessa båda levnadssätt i livets olika skeden, ty basinkomsten kan man använda när man behöver den. Basinkomsten ersätter pensioner, barnbidrag, socialbidrag, studiebidrag, bostagsbidrag, starta-eget-bidrag och mycket annat som kräver dyrbar administration och en ännu mer dyrbar rundgång av pengar via banker som i varje varv tar ränta på skattepengarna.
Basinkomsten möjliggör också sådant ideellt och nyskapande arbete som inte är möjligt idag, bl a pga tidsbrist. Den ekonomiska trygghet som basinkomsten ger ökar också chansen att välja meningsfulla arbeten. Flit är ju inget självändamål, särskilt i vår tid då den så omhuldade fliten hotar livet på jorden.
Farliga och smutsiga jobb subventioneras genom den lokala s k gemensamma kassan, även denna direktfinansierad enligt deltagarnas önskemål genom omröstning. Ju större gemensam kassa, desto lägre basinkomst.
Samhällsekonomin blir på så vis ”ekonomisk” dvs maximalt välgörande till minimal insats. Eftersom inga skulder kan byggas upp med förgängliga pengar, så blir solidarekonomin även långsiktigt hållbar.
Basinkomsten ersätter i princip alla kommunala utgifter. Statlig skatt kan betalas i kronor, eftersom solidaren kan växlas utan spekulationsrisk via regionens valutareserv. Denna lär fyllas snabbt med kronor (vid införande i en svensk region) eftersom de flesta jobbar för kronor under tiden då solidarsystemet byggs upp.
Att växla solidarer
Enskilda personer betalar sin ”import” från sitt baskonto. Företagen växlar importinkomst till solidarer via den gemensamma kassans baskonton. Detta är viktigt för att bevara systemets spekulationsresistens.
Vid export löper betalning in till säljarens handelskonto där summorna gradvis trappas ner. Det hela fungerar elektroniskt och blir - om man så vill - transparent.
Besökare får ett tillfälligt baskonto för reskassan och ett tillfälligt handelskonto för att kunna sälja. Överbliven reskassa växlas tillbaka via systemets valutareserv.
Valutareserven kan hållas i balans av folkvalda ”väktare” med korta mandat, förslagsvis ekologer, eftersom dessa kan förväntas ha valt yrke pga omtanke om naturen.
Växelkursen mellan olika solidarregioner bastäms av tillgång och efterfrågan, likaså priser och löner. Arbeten som är nödvändiga för samhällsskydd subventioneras av den gemensamma kassan, om man så vill.
Näringslivet i en solidarekonomi
Företagen har inga baskonton, så deras importinkomst växlas till solidarer på deras handelskonton via gemensamma kassans baskonton. Även växlingen kan skötas av de folkvalda ekologerna. Dessa ansvarar för de styrmedel som kan behövas vid exempelvis en större naturkatastrof för att dämpa hamstring. Det finns tre snabbverkande styrmedel för extrema situationer, även om systemet normalt är självreglerande.
1. Nedtrappningstakten på handelskontona kan regleras vid t ex naturkatastrofer.
2. Basinkomstens storlek kan anpassas till långvariga ekologiska och demografiska förändringar.
3. Basinkomstutgivningens frekvens kan regleras momentant för att förhindra plötslig inflation.
Företagen får in successiva betalningar från kunder och andelsköpare. Alla kan sända in successiva penningströmmar från sitt handelskonto som stöd för en eftertraktad produktion eller flera. Vid vinst ger företagen utdelning till stödjarna, även detta successivt. Utdelningen används som buffert när ett företag annars riskerar förlora eventuella överskott på sina handelskonton sedan löner, inköp och driftskostnader har betalats.
Går ett företag med vinst, så flyter mer pengar ut till andelsköparna än vad de skickar in, men alltid i samma takt som alla de andra solidarströmmarna i regionen. Ingen villl ju ta emot en för stor summa på en gång på grund av nedtrappningen på handelskontona. Detsamma gäller naturligtvis näste man och näste i betalningskedjan. Följden blir en lugn, real ekonomi utan tvära kast, utan lån och utan konkurser. Nedtrappningstakten anpassas till den naturliga tillväxten av grödor och mänsklig kreativitet.
Andelsköparna kan få in flera parallella inkomstströmmar; dels från lönearbeten, dels som avkastning från olika företag som de stödjer. Samtidigt strömmar den dagliga basinkomsten in på baskontot som sparmedel.
Alla solidarströmmar i en region löper automatiskt i samma takt. Det finns en tröghet i systemet som kan regleras vid behov. Det innebär att höga löner varar länge, kanske sedan man bytt jobb en eller flera flera gånger, kanske livet ut. Vid deltagarnas död upphör dock deras konton, så det gäller att donera till välgörande ändamål när livet går mot sitt slut. Ingen lär ju vilja dö med ett oanvänt baskonto med livstids sparade medel.
När ett företag går dåligt upphör utdelningen, för ingen vill ju stödja en produktion som inte efterfrågas. I det läget upphör företaget i fråga utan konkurs, eftersom det inte finns lån i systemet. Det finns överhuvudtaget inga nollor eller minus i systemet.
Decentraliseringen som följer på den ständiga fördelningen kommer att ge nytt liv åt landsbygden och ge mer utrymme för ekologisk produktion, även för export. Efterfrågan på ekologisk teknik och ekologiska produkter kommer i vilket fall som helst att öka i takt med ökande miljöhot, och samhällskostnaderna kommer att minska i takt med att systemet sprids från bygd till bygd.
Ett stillsamt komplement med potential
Solidarsystemet byter ut arv i pengar mot en livstids basinkomst, tillräcklig för ett drägligt liv. På grund av basinkomsten kan man då välja mellan ideellt och betalt arbete eller att vila eller studera när det passar en bäst. Vinsten blir att både civilsamhället och näringslivet vitaliseras, demokratin fördjupas.
Andra valutor kan användas jämsides med solidarerna. I Tornedalen har vi ett exempel på fungerande parallella valutor. Med ett sådant parallellt införande kan solidarsystemet bli ett värdefullt civilförsvar med decentralisering och närodlad mat som skydd mot nöd, särskilt när ökande transport- och matpriser och ökande global uppvärmning börjar kännas inpå skinnet. Då måste vi vara förberedda, och förberedelsen kan ta tid. Därför bör systemet prövas så snart som möjligt.
Återskapandet av ”döda” solidarer som ny basinkomst och slopandet av arv i pengar ger tillsammans en balanserad samhällsekonomi utan osunda kapitalanhopningar och maktkoncentration. Istället passerar samtidiga penningströmmar genom företagen så länge deras produktion efterfrågas. Följden blir ett livligt näringsliv på en människovänlig marknad med finmaskiga penningströmmar som inte kan dämmas upp. Därmed upphör både ekonomisk ångest, och den rädsla för förlust som nu ger näring åt girighet och människomissbruk.
Dammsugareffekten upphör efter hand
Alltför få är idag medvetna om att omkring hälften av våra konsumtionskostnader består av de involverade företagens samlade räntor som läggs in i priserna i brist på alternativ. Enligt SCB-statistik som beställts av Per Almgren utgör vinnarna i detta system bara ca 3 % av alla svenskar. Det gäller personer som har tillräckligt med kompenserande kapitalinkomst. Resten, ca 97 %, förlorar på räntesystemet.
I solidarsystemet är detta systemfel borta. Men det är inte nog. Vägen till världsfred måste gå genom ekonomisk rättvisa om den ska hålla i längden. Detta innebär att penningutgivningen måste reformeras enligt naturens mönster och villkor, och det måste ske fredligt och frivilligt enligt metoder som i längden gynnar alla.
Gör vi det inte nu, så lär vi tvingas med smärta - i varje fall när olja och drickbart vatten sinar och maktkonstellationen i världen förändras. Då om någonsin behöver vi ett beprövat medel mot fattigdom och maktkoncentration.
Sedan hösten -94 har systemet mognat, och under flera år har det nagelfarits av Ekonomigruppen inom Forum för Systemdebatt. Nu kan det vara dags att pröva det i praktiken. Vill du hjälpa till med programmeringen? Hör av dig på nypeng@hotmail.com
Systemet har nagelfarits under några år av Forum för Systemdebatts ekonomigrupp, och det presenteras tillsammans med andra idéer och initiativ i en antologi med titeln "Ragnarök eller världens chans", utgiven på Humanistiska Förlaget. Boken fick god kritik i Bibliotekstidningen, se nedan.
ooOoo
Tjugo sinsemellan oberoende skribenter med kompletterande kunskaper och erfarenheter har fått möjlighet att i fullständig frihet formulera sina tankar om nutid och framtid.
Berättelser ur livet blandas med analyser, scenarier och förslag till problemlösningar, varav de flesta är s k vinn-vinn-lösningar på kulturens och naturens olika villkor. Som en röd tråd framträder ett aktivt, banbrytande civilsamhälle där var och en deltar på sitt sätt, hemma eller i fjärran land, privat eller i organiserad form, till gagn för oss alla och jorden vi bor på. Utan att kringgå det allvarliga världsläget ger antologin nytt hopp om framtiden.
Allt fler inser att överproduktionen i väst måste hejdas och att mark och vatten måste saneras i global utsträckning för att återställa jordens hälsa och förebygga krig. Sådana projekt kan inte finansieras med pengar som kräver förräntning. Det skulle motverka syftet.
Samtliga pengar som vi använder är en gång utgivna som lån mot ränta. Därför lever vi med en samlad ränteskuld som alltid är större än den samlade penningmängden, hur mycket pengar som än utges. Och det utges ständigt mer pengar i astronomiska mängder runt om på hela jorden. Dessa pengar har som regel sin enda "säkerhet" i förväntad vinst. Ett sådant system kräver ständig ekonomisk tillväxt, något som inte fungerar i längden. Hållbar är endast den tillväxttakt som avspeglar det levandes tillväxt, död och återfödande.
I vår tid behöver vi skuldfria pengar för att kunna återställa jordens biosfär. De flesta av oss efterlyser också fria marknader för varor och tjänster, fria arbetsmarknader samt ekonomisk demokrati i samhällen där resurserna fördelas och förvaltas på naturens villkor.
Som ett led i denna strävan bör dagens penningsystem granskas och nytänkande stimuleras, även för att förebygga plundring vid en omfattande valutakrasch och/eller en ekologisk kollaps. I arbetet ingår att öka framtidstron som trots allt finns. Här kommer Solidarsystemet in.
Systemet kan införas i liten skala som åskådningsexempel, antingen som pilotprojekt i en fattig region eller direkt i en akut nödsituation, till exempel vid en naturkatastrof. Avsikten är bland annat att förhindra plundring och kaos i kristid.
Som lokal beredskapsvaluta kan systemet fungera parallellt med de vanliga pengarna. Detta är också en metod att beliva och återbefolka trakter som hotas av avflyttning och förfall genom påtvingad urbanisring. Så länge pengar kan köpas för pengar finns de betalda arbetena mest i stora, ständigt växande städer, alltmedan landsbygden utarmas.
Lokala komplementära valutor finns på alla kontinenter i regioner som hotas av nöd och kaos. Men det saknas ett system som inkluderar samhällsservice. Det växande antalet åldringar hos oss kommer troligen att stimulera nytänkande även här.
Jag betraktar Solidarsystemet som ett ekonomiskt civilförsvar som bör prövas snarast i en region med brist på pengar. Det räcker inte med teori, utan vi behöver ett ekologiskt hållbart åskådningsexempel som avhjälper fattigdom.
Hur systemet fungerar
Solidaren är en lokal, kostnadsfri, naturimiterande och elektronisk tilläggsvaluta som möjliggör direktfinansiering av lokalsamhällets gemensamma behov. Denna tilläggsvaluta är tidsbegränsad och skuldfri i motsats till dagens räntebärande pengar.
Säkerheten för solidaren ligger vid varje tid i de verkliga värden som köps och säljs, eftersom varje solidar går ut på marknaden som betalning för reala värden. Alla solidarer på marknaden ersätts av nya förgängliga solidarer, som också gått ut på marknaden som betalning, och som också en gång varit någons basinkomst.
Med solenergin som förebild utges solidaren gratis varje morgon som ny basinkomst i POTENTIELLA pengar, tillräckligt för ett drägligt liv. Allt vi köper och säljer är ju olika former av energi. Denna energi måste pengarna ständigt avspegla om de ska fungera som symboler för varor och tjänster
EN GEMENSAM KASSA MED BASKONTO OCH HANDELSKONTO
Solidaranvändarna har ett baskonto för daglig basinkomst som bara kan sparas oanvänd. Envägs spärrar förhindrar insättning här. Användarna har också ett handelskonto för all slags transaktioner. Här kommer arbetslönen in, och här sker alla betalningar och även utdelning om man stödjer företag som ger överskott.
På handelskontona reduceras alla summor gradvis medan en kompenserande daglig basinkomst går in på alla baskontona, alltid lika fördelad bland solidaranvändarna varje morgon. De tidsbegränsade pengarna avlöses på så vis ständigt av nya tidsbegränsade pengar på en real marknad. Dessa pengar strömmar förbi som en vind som inte låter sig fångas men låter alla andas. På baskontona bevaras och fördelas solidarerna, på samma sätt som värmeenergin ständigt tas upp, bevaras och fördelas av vattendrag, sjöar och oceaner.
Solidaren ”föds” som bytesmedel i betalningsögonblicket. Då går den in på en säljares s k handelskonto där alla summor gradvis reduceras. Solidarer som en gång har använts vandrar som betalningsmedel på användarnas handelskonton tills de ”dör”. Därför kan dessa pengar inte sparas. Då väljer man hellre att betala större köp genom avbetalning i takt med den lika stora penningreduktionen på handelskontona. Leasing blir då det normala, till exempel för att köpa bostad eller kapitalvaror eller utrustning för företag. De successiva betalningarna ligger både i köparens och säljarens intresse, eftersom pengarna obönhörligt reduceras på handelskontona, varifrån de inte kan stoppas undan.
Sparande
Vi sparar för att förverkliga våra drömmar. Detta gäller också i Solidarsystemet, men på naturens villkor. Det enda sättet att spara är därför att låta sin basinkomst stå orörd en tid. Vill man spara mycket, så lever man på sin arbetslön och förser på så vis samhället med tjänster och produkter. Lever man på sin basinkomst, så förser man marknaden med pengar. Man kan kombinera och variera dessa båda levnadssätt i livets olika skeden, ty basinkomsten kan man använda när man behöver den. Basinkomsten ersätter pensioner, barnbidrag, socialbidrag, studiebidrag, bostagsbidrag, starta-eget-bidrag och mycket annat som kräver dyrbar administration och en ännu mer dyrbar rundgång av pengar via banker som i varje varv tar ränta på skattepengarna.
Basinkomsten möjliggör också sådant ideellt och nyskapande arbete som inte är möjligt idag, bl a pga tidsbrist. Den ekonomiska trygghet som basinkomsten ger ökar också chansen att välja meningsfulla arbeten. Flit är ju inget självändamål, särskilt i vår tid då den så omhuldade fliten hotar livet på jorden.
Farliga och smutsiga jobb subventioneras genom den lokala s k gemensamma kassan, även denna direktfinansierad enligt deltagarnas önskemål genom omröstning. Ju större gemensam kassa, desto lägre basinkomst.
Samhällsekonomin blir på så vis ”ekonomisk” dvs maximalt välgörande till minimal insats. Eftersom inga skulder kan byggas upp med förgängliga pengar, så blir solidarekonomin även långsiktigt hållbar.
Basinkomsten ersätter i princip alla kommunala utgifter. Statlig skatt kan betalas i kronor, eftersom solidaren kan växlas utan spekulationsrisk via regionens valutareserv. Denna lär fyllas snabbt med kronor (vid införande i en svensk region) eftersom de flesta jobbar för kronor under tiden då solidarsystemet byggs upp.
Att växla solidarer
Enskilda personer betalar sin ”import” från sitt baskonto. Företagen växlar importinkomst till solidarer via den gemensamma kassans baskonton. Detta är viktigt för att bevara systemets spekulationsresistens.
Vid export löper betalning in till säljarens handelskonto där summorna gradvis trappas ner. Det hela fungerar elektroniskt och blir - om man så vill - transparent.
Besökare får ett tillfälligt baskonto för reskassan och ett tillfälligt handelskonto för att kunna sälja. Överbliven reskassa växlas tillbaka via systemets valutareserv.
Valutareserven kan hållas i balans av folkvalda ”väktare” med korta mandat, förslagsvis ekologer, eftersom dessa kan förväntas ha valt yrke pga omtanke om naturen.
Växelkursen mellan olika solidarregioner bastäms av tillgång och efterfrågan, likaså priser och löner. Arbeten som är nödvändiga för samhällsskydd subventioneras av den gemensamma kassan, om man så vill.
Näringslivet i en solidarekonomi
Företagen har inga baskonton, så deras importinkomst växlas till solidarer på deras handelskonton via gemensamma kassans baskonton. Även växlingen kan skötas av de folkvalda ekologerna. Dessa ansvarar för de styrmedel som kan behövas vid exempelvis en större naturkatastrof för att dämpa hamstring. Det finns tre snabbverkande styrmedel för extrema situationer, även om systemet normalt är självreglerande.
1. Nedtrappningstakten på handelskontona kan regleras vid t ex naturkatastrofer.
2. Basinkomstens storlek kan anpassas till långvariga ekologiska och demografiska förändringar.
3. Basinkomstutgivningens frekvens kan regleras momentant för att förhindra plötslig inflation.
Företagen får in successiva betalningar från kunder och andelsköpare. Alla kan sända in successiva penningströmmar från sitt handelskonto som stöd för en eftertraktad produktion eller flera. Vid vinst ger företagen utdelning till stödjarna, även detta successivt. Utdelningen används som buffert när ett företag annars riskerar förlora eventuella överskott på sina handelskonton sedan löner, inköp och driftskostnader har betalats.
Går ett företag med vinst, så flyter mer pengar ut till andelsköparna än vad de skickar in, men alltid i samma takt som alla de andra solidarströmmarna i regionen. Ingen villl ju ta emot en för stor summa på en gång på grund av nedtrappningen på handelskontona. Detsamma gäller naturligtvis näste man och näste i betalningskedjan. Följden blir en lugn, real ekonomi utan tvära kast, utan lån och utan konkurser. Nedtrappningstakten anpassas till den naturliga tillväxten av grödor och mänsklig kreativitet.
Andelsköparna kan få in flera parallella inkomstströmmar; dels från lönearbeten, dels som avkastning från olika företag som de stödjer. Samtidigt strömmar den dagliga basinkomsten in på baskontot som sparmedel.
Alla solidarströmmar i en region löper automatiskt i samma takt. Det finns en tröghet i systemet som kan regleras vid behov. Det innebär att höga löner varar länge, kanske sedan man bytt jobb en eller flera flera gånger, kanske livet ut. Vid deltagarnas död upphör dock deras konton, så det gäller att donera till välgörande ändamål när livet går mot sitt slut. Ingen lär ju vilja dö med ett oanvänt baskonto med livstids sparade medel.
När ett företag går dåligt upphör utdelningen, för ingen vill ju stödja en produktion som inte efterfrågas. I det läget upphör företaget i fråga utan konkurs, eftersom det inte finns lån i systemet. Det finns överhuvudtaget inga nollor eller minus i systemet.
Decentraliseringen som följer på den ständiga fördelningen kommer att ge nytt liv åt landsbygden och ge mer utrymme för ekologisk produktion, även för export. Efterfrågan på ekologisk teknik och ekologiska produkter kommer i vilket fall som helst att öka i takt med ökande miljöhot, och samhällskostnaderna kommer att minska i takt med att systemet sprids från bygd till bygd.
Ett stillsamt komplement med potential
Solidarsystemet byter ut arv i pengar mot en livstids basinkomst, tillräcklig för ett drägligt liv. På grund av basinkomsten kan man då välja mellan ideellt och betalt arbete eller att vila eller studera när det passar en bäst. Vinsten blir att både civilsamhället och näringslivet vitaliseras, demokratin fördjupas.
Andra valutor kan användas jämsides med solidarerna. I Tornedalen har vi ett exempel på fungerande parallella valutor. Med ett sådant parallellt införande kan solidarsystemet bli ett värdefullt civilförsvar med decentralisering och närodlad mat som skydd mot nöd, särskilt när ökande transport- och matpriser och ökande global uppvärmning börjar kännas inpå skinnet. Då måste vi vara förberedda, och förberedelsen kan ta tid. Därför bör systemet prövas så snart som möjligt.
Återskapandet av ”döda” solidarer som ny basinkomst och slopandet av arv i pengar ger tillsammans en balanserad samhällsekonomi utan osunda kapitalanhopningar och maktkoncentration. Istället passerar samtidiga penningströmmar genom företagen så länge deras produktion efterfrågas. Följden blir ett livligt näringsliv på en människovänlig marknad med finmaskiga penningströmmar som inte kan dämmas upp. Därmed upphör både ekonomisk ångest, och den rädsla för förlust som nu ger näring åt girighet och människomissbruk.
Dammsugareffekten upphör efter hand
Alltför få är idag medvetna om att omkring hälften av våra konsumtionskostnader består av de involverade företagens samlade räntor som läggs in i priserna i brist på alternativ. Enligt SCB-statistik som beställts av Per Almgren utgör vinnarna i detta system bara ca 3 % av alla svenskar. Det gäller personer som har tillräckligt med kompenserande kapitalinkomst. Resten, ca 97 %, förlorar på räntesystemet.
I solidarsystemet är detta systemfel borta. Men det är inte nog. Vägen till världsfred måste gå genom ekonomisk rättvisa om den ska hålla i längden. Detta innebär att penningutgivningen måste reformeras enligt naturens mönster och villkor, och det måste ske fredligt och frivilligt enligt metoder som i längden gynnar alla.
Gör vi det inte nu, så lär vi tvingas med smärta - i varje fall när olja och drickbart vatten sinar och maktkonstellationen i världen förändras. Då om någonsin behöver vi ett beprövat medel mot fattigdom och maktkoncentration.
Sedan hösten -94 har systemet mognat, och under flera år har det nagelfarits av Ekonomigruppen inom Forum för Systemdebatt. Nu kan det vara dags att pröva det i praktiken. Vill du hjälpa till med programmeringen? Hör av dig på nypeng@hotmail.com
Systemet har nagelfarits under några år av Forum för Systemdebatts ekonomigrupp, och det presenteras tillsammans med andra idéer och initiativ i en antologi med titeln "Ragnarök eller världens chans", utgiven på Humanistiska Förlaget. Boken fick god kritik i Bibliotekstidningen, se nedan.
ooOoo
Tjugo sinsemellan oberoende skribenter med kompletterande kunskaper och erfarenheter har fått möjlighet att i fullständig frihet formulera sina tankar om nutid och framtid.
Berättelser ur livet blandas med analyser, scenarier och förslag till problemlösningar, varav de flesta är s k vinn-vinn-lösningar på kulturens och naturens olika villkor. Som en röd tråd framträder ett aktivt, banbrytande civilsamhälle där var och en deltar på sitt sätt, hemma eller i fjärran land, privat eller i organiserad form, till gagn för oss alla och jorden vi bor på. Utan att kringgå det allvarliga världsläget ger antologin nytt hopp om framtiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)