Hej Pappan! Tack för ditt intresse. Här kommer svar nummer ett.
Den tunga industrin har underleverantörer som kan använda solidarer parallellt med den gamla valutan. Även kärnföretagen kan använda solidarsystemet. Dessa kan knoppa av sig, så att verksamheten går smidigare och blir mer anpassad till nya behov.
Det finns inga föråldrade investeringar i ett system där pengarna upphör så snart de har använts. De ständigt försvinnande solidarerna kan därför inte samlas upp och bli maktmedel. I stället får vi ständigt nya pengar som liknar en frisk vind att andas i. Solidarer är en färskvara.
Svar nr 2 Den svarta marknaden och penningtvätten skulle vad jag förstår upphöra när man inte längre kan göra transaktioner å andras vägnar. Detta var också Finansinspektionens argument för att godkänna solidarsystemet. Baskontona har envägs spärrar mot insättning. Det förhindrar hamstring, varmed penningmakten upphör. Dessutom går regionens alla solidarströmmar i samma ekologiskt anpassade takt. Några snabba klipp kan man därför inte hoppas på.
Jag tror inte att solidarsystemet utgör något hot vid tiden för ett genomförande, bl. a. för att systemet gynnar alla. Småskaliga, hållbara jordbruk kan ses som ett grundläggande civilförsvar för var och en på vår planet.
Kortvariga pengar, ständigt fördelade, utgivna som basinkomst är en viktig förutsättning för fred på jorden.
Vi alla behöver ekonomiska livbåtar när det nuvarande finansiella systemet kollapsar. Då måste vi hjälpas åt för livets skull. Därför betraktar jag solidarsystemet som ett ekonomiskt civilförsvar som bör byggas upp snarast möjligt. Det viktiga idag är att bilda pedagogiska experiment i verkliga livet, men även som dataspel. Vem kan få fram dessa nödvändigheter?
Vill du läsa mer om solidarsystemet, så kan du studera det på Google eller min hemsida: www.solidar.lir.be
Om svar 2: den svarta marknaden och penningtvätten försörjer en hel del av världsbefolkningen, varav många grupper sedan generationer. Får man bort den svarta marknaden så äventyras därför även den vita. Den vita marknadens stabilitet är avhängig den svarta. Likna det gärna vid en cancersvulst som blivit så stor att den inte går att operera bort utan att värdorganismen, dvs patienten, dör.
Byter man inte bara monetärt system (som man gjorde iom euron) utan även den grundläggande monetära principen (solidaren bygger ju på en i civilisationerna hittills oprövad princip, även om den "används" av naturen själv), så inventerar man samtidigt alla aktörer på marknaden, svarta som vita. Och de svarta varken kan eller vill sluta vara svarta frivilligt.
Löser man det problemet så kan solidarsystemet vara aktuellt. Knappast annars. Därför frågade jag. Och frågan kvarstår tills vidare. Alltså:
HUR få bukt med den vita ekonomins beroende av den svarta?
Svart och vit ekonomi är idag som yin och yang. Det utgör ett integrerat helt, de är i symbios med varandra. Denna symbios kommer knappast att acceptera ett system som inte ger utrymme för den.
Och förutom den sk svarta ekonomin har vi den ännu större "gråa" ekonomin. Hur skall en ny monetär princip förhålla sig till dessa storheter?
http://en.wikipedia.org/wiki/Grey_market
http://en.wikipedia.org/wiki/Black_market
Den princip, eller i varje fall det system, som råder i dessa båda svårkontrollerade sfärer, som utgör MERPARTEN av vår samlade världsekonomi, vinner. För att implementera ett solidarsystem måste man först göra sig tankar kring den grå och den svarta marknaden. Finns det sådana inom solidarsystemet?
Frågorna som du bemöter, utan att citera dem, är alltså följande:
1. Kan den tunga industrin konvertera till solidaren?
2. Kan den svarta marknad som är integrerad i den "vita" (vapen, droger, sex, maffians pengatvättning etc) använda solidaren (eller kommer den att sabotera varje försök att implementera detta system)?
Hej Pappan! Vi kanske har skilda perspektiv. Jag förordar i varje fall en nerifrån-upp-reform som först måste prövas i en eller flera förhållandevis små regioner, där tillräckligt många människor är beredda att pröva systemet. Man kan naturligtvis köpa och sälja med hjälp av den gamla räntebaserade valutan - jämsides med de resursbaserade solidarerna. Solidaren uppstår vid köptillfället och upphör strax därefter då den återgår som ny basinkomst, lika fördelad varje natt till solidaranvändarna i regionen. Solidaren är kortlivad och kan därför inte samlas upp. Till saken hör att alla solidar-strömmar löper i samma takt. Större summor delas i flera, parallella betalningsströmmar, alltid i samma takt men under olika lång tid. (Se det som en flod där alla kan bada.) Jag betraktar solidarsystemet som ett civil-försvar inför en finansiell krasch. Till dess tycker jag att ska vi öva och pröva så gott vi kan. Svart och grå ekonomi kan ju inte inverka på ett system med förgängliga pengar som inte kan samlas upp. Dessutom finns det elektroniska spärrar i systemet, bland annat på baskontona för att hindra insättningar där. Efetrsom alla en gång använda solidarer har begränsad livstid på marknaden, så kan de inte samlas upp för att användas som maktmedel. Solidaren är konvertibel men också säkrad mot penningtvätt, bl a för att regionens transaktioner kan synliggöras på datorskärmar. (Se flödesbilden med text). Solidarystemet förhindrar automatiskt varje transaktion å andras vägnar, bl a på grund av spärrar och solidarernas korta livslängd. Detta tog Finansinspektionen fasta på när de godkände solidarsystemet. Penningflödets intensitet i en solidarekonomi beror på det samlade värdet av de varor och tjänster som för tillfället säljs. Ju rikare natur- och mänskliga resurser, desto större blir solidarens bytevärde gentemot solidarerna i fattigare regioner. Därmed inte sagt att fattiga regioner förblir fattiga. Rikare regioner kan nämligen dela med sig av resurser och kunskap, detta till båda parters fördel eftersom systemet inte är något nollsummespel. I stället är detta ett vinna-vinna-spel för dem som valt att pröva ett småskaligt och spekulationsresistent system, till gagn för alla som vill pröva en tilläggsvaluta som civilförsvar. Världsläget varslar om en minst sagt annor-lunda framtid som vi delar på gott och ont. Även de mest samvetslösa vill skydda sina barn, och de mest ansvarsfulla får en hel del att stå i. Svart eller grå marknad kanske inte blir den största frågan i det närmaste. Jag tror snarare att vi kommer att söka lösningar på många problem. Flyktiga solidarer som inte kan fångas, samlas upp eller användas som maktmedel... kanske leder detta till ett smittsamt tillfrisknande?
Hej Pappan! Tack för ditt intresse. Här kommer svar nummer ett.
SvaraRaderaDen tunga industrin har underleverantörer som kan använda solidarer parallellt med den gamla valutan. Även kärnföretagen kan använda solidarsystemet. Dessa kan knoppa av sig, så att verksamheten går smidigare och blir mer anpassad till nya behov.
Det finns inga föråldrade investeringar i ett system där pengarna upphör så snart de har använts. De ständigt försvinnande solidarerna kan därför inte samlas upp och bli maktmedel. I stället får vi ständigt nya pengar som liknar en frisk vind att andas i. Solidarer är en färskvara.
Svar nr 2
Den svarta marknaden och penningtvätten skulle vad jag förstår upphöra när man inte längre kan göra transaktioner å andras vägnar. Detta var också Finansinspektionens argument för att godkänna solidarsystemet.
Baskontona har envägs spärrar mot insättning. Det förhindrar hamstring, varmed penningmakten upphör. Dessutom går regionens alla solidarströmmar i samma ekologiskt anpassade takt. Några snabba klipp kan man därför inte hoppas på.
Jag tror inte att solidarsystemet utgör något hot vid tiden för ett genomförande, bl. a. för att systemet gynnar alla. Småskaliga, hållbara jordbruk kan ses som ett grundläggande civilförsvar för var och en på vår planet.
Kortvariga pengar, ständigt fördelade, utgivna som basinkomst är en viktig förutsättning för fred på jorden.
Vi alla behöver ekonomiska livbåtar när det nuvarande finansiella systemet kollapsar. Då måste vi hjälpas åt för livets skull. Därför betraktar jag solidarsystemet som ett ekonomiskt civilförsvar som bör byggas upp snarast möjligt. Det viktiga idag är att bilda pedagogiska experiment i verkliga livet, men även som dataspel. Vem kan få fram dessa nödvändigheter?
Vill du läsa mer om solidarsystemet, så kan du studera det på Google eller min hemsida: www.solidar.lir.be
Vänliga hälsningar,
Åsa Brandberg
Om svar 2: den svarta marknaden och penningtvätten försörjer en hel del av världsbefolkningen, varav många grupper sedan generationer. Får man bort den svarta marknaden så äventyras därför även den vita. Den vita marknadens stabilitet är avhängig den svarta. Likna det gärna vid en cancersvulst som blivit så stor att den inte går att operera bort utan att värdorganismen, dvs patienten, dör.
SvaraRaderaByter man inte bara monetärt system (som man gjorde iom euron) utan även den grundläggande monetära principen (solidaren bygger ju på en i civilisationerna hittills oprövad princip, även om den "används" av naturen själv), så inventerar man samtidigt alla aktörer på marknaden, svarta som vita. Och de svarta varken kan eller vill sluta vara svarta frivilligt.
Löser man det problemet så kan solidarsystemet vara aktuellt. Knappast annars. Därför frågade jag. Och frågan kvarstår tills vidare. Alltså:
HUR få bukt med den vita ekonomins beroende av den svarta?
Med andra ord:
SvaraRaderaSvart och vit ekonomi är idag som yin och yang. Det utgör ett integrerat helt, de är i symbios med varandra. Denna symbios kommer knappast att acceptera ett system som inte ger utrymme för den.
Eller?
Och förutom den sk svarta ekonomin har vi den ännu större "gråa" ekonomin. Hur skall en ny monetär princip förhålla sig till dessa storheter?
SvaraRaderahttp://en.wikipedia.org/wiki/Grey_market
http://en.wikipedia.org/wiki/Black_market
Den princip, eller i varje fall det system, som råder i dessa båda svårkontrollerade sfärer, som utgör MERPARTEN av vår samlade världsekonomi, vinner. För att implementera ett solidarsystem måste man först göra sig tankar kring den grå och den svarta marknaden. Finns det sådana inom solidarsystemet?
Frågorna som du bemöter, utan att citera dem, är alltså följande:
SvaraRadera1. Kan den tunga industrin konvertera till solidaren?
2. Kan den svarta marknad som är integrerad i den "vita" (vapen, droger, sex, maffians pengatvättning etc) använda solidaren (eller kommer den att sabotera varje försök att implementera detta system)?
hälsningar,
Pappan
Hej Pappan!
SvaraRaderaVi kanske har skilda perspektiv. Jag förordar i varje fall en nerifrån-upp-reform som först måste prövas i en eller flera förhållandevis små regioner, där tillräckligt många människor är beredda att pröva systemet.
Man kan naturligtvis köpa och sälja med hjälp av den gamla räntebaserade valutan - jämsides med de resursbaserade solidarerna.
Solidaren uppstår vid köptillfället och upphör strax därefter då den återgår som ny basinkomst, lika fördelad varje natt till solidaranvändarna i regionen.
Solidaren är kortlivad och kan därför inte samlas upp. Till saken hör att alla solidar-strömmar löper i samma takt. Större summor delas i flera, parallella betalningsströmmar, alltid i samma takt men under olika lång tid. (Se det som en flod där alla kan bada.)
Jag betraktar solidarsystemet som ett civil-försvar inför en finansiell krasch. Till dess tycker jag att ska vi öva och pröva så gott vi kan.
Svart och grå ekonomi kan ju inte inverka på ett system med förgängliga pengar som inte kan samlas upp. Dessutom finns det elektroniska spärrar i systemet, bland annat på baskontona för att hindra insättningar där.
Efetrsom alla en gång använda solidarer har begränsad livstid på marknaden, så kan de inte samlas upp för att användas som maktmedel.
Solidaren är konvertibel men också säkrad mot penningtvätt, bl a för att regionens transaktioner kan synliggöras på datorskärmar.
(Se flödesbilden med text).
Solidarystemet förhindrar automatiskt varje transaktion å andras vägnar, bl a på grund av spärrar och solidarernas korta livslängd. Detta tog Finansinspektionen fasta på när de godkände solidarsystemet.
Penningflödets intensitet i en solidarekonomi beror på det samlade värdet av de varor och tjänster som för tillfället säljs. Ju rikare natur- och mänskliga resurser, desto större blir solidarens bytevärde gentemot solidarerna i fattigare regioner. Därmed inte sagt att fattiga regioner förblir fattiga. Rikare regioner kan nämligen dela med sig av resurser och kunskap, detta till båda parters fördel eftersom systemet inte är något nollsummespel. I stället är detta ett vinna-vinna-spel för dem som valt att pröva ett småskaligt och spekulationsresistent system, till gagn för alla som vill pröva en tilläggsvaluta som civilförsvar.
Världsläget varslar om en minst sagt annor-lunda framtid som vi delar på gott och ont.
Även de mest samvetslösa vill skydda sina barn, och de mest ansvarsfulla får en hel del att stå i. Svart eller grå marknad kanske inte blir den största frågan i det närmaste. Jag tror snarare att vi kommer att söka lösningar på många problem.
Flyktiga solidarer som inte kan fångas, samlas upp eller användas som maktmedel... kanske leder detta till ett smittsamt tillfrisknande?